2016-09-20

För många svar och för få frågor!

Den 18 september höll jag ett anförande för de kursdeltagare som då hade genomgått SST:s utbildning för unga ledare i trossamfunden: Ledarskap, religion och demokrati.Jag frågade dem: Kan man egentligen bli diplomerad demokrat?

Det är en fråga som kanske är lite udda eftersom ni snart ska ta emot diplom av mig. Fast ändå är nog svaret nej. Jag har dock ett dokument hemma som visar att jag är demokrat, alltså en del av demokratin. Flera av er har det också, och några av skulle ha haft det, om ni hade kommit från ett land som hade en sådan välordnad byråkrati som i Sverige. Vad jag tänker på är födelseattesten. Jag är född och då har jag del av alla demokratiskt rättigheter, och efter mognad och växande förmåga, också del av dess skyldigheter. Vi vet att så är det inte alltid överallt, men vi får aldrig vika från övertygelsen om att så ska det vara. Det ert diplom idag säger, det är att ni tagit ansvar och skaffat er kunskap och mognad i att vara demokrater, kort sagt, att vara människor.

I ert demokratiska ledarskap vill jag att ni tar med er tre ord och ibland stannar upp och speglar er i dem.

1. Värde – med var för slags värden laddar jag mitt ledarskap? Marknadsvärden, politiska värden, humanistiska värden, eller?
2. Värdering – hur värderar jag de jag möter? Kort sagt, vad ser jag när möter den andre?
3. Värdighet - den värdighet jag som människa har för att jag är född. Det sägs ofta att värdigheten skall erövras. Jag säger att vår uppgift är att kämpa för att den aldrig tas ifrån oss. Om någon skulle ifrågasätta din värdighet som människa så svara då: men jag är ju född, liksom du.

Att vara demokratiska ledare i era trossamfund betyder också att ni är demokratiska ledare i samhället, för det är där era trossamfund finns. En av era stora uppgifter där är att motverka det som är en av vår demokratis stora faror, nämligen populismen. Populismen är när man inte längre ser individen utan beskriver omvärlden som bestående av anonyma grupper. Vi har nog alla hört: "det invandrarnas fel, det är judarnas fel, det är muslimernas fel, det är bögarnas fel".
Värdighet, och därför demokrati, bygger på att du och jag får vara just du och jag, med våra individuella rättigheter, skyldigheter och ansvar. Inte gömmas och glömmas i ett kollektiv som någon annan har skapat. Populismens konsekvens och stora hot mot demokratin är att det finns för många svar och för få frågor. Både i samhälle och i trossamfund.
En av era stora uppgifter är att tillsammans med de som ni kommer att samarbeta med, ställa frågan ”varför är det på detta viset”? Det kommer antagligen att leda till att ni har fler frågor än ni får svar, men i en demokrati kan ni utkräva ansvar och svar från de som inte svarar upp till sitt ledarskap. Tydligast är detta i våra val till våra politiska instanser, likaväl som förtroendeposter i våra trossamfund.
Vi måste motverka det som en gång skrevs i en dödsruna över en professor i Uppsala i början av 1900-talet. Om honom skrev man att ”han kunde allt, med det var också allt han kunde”. Människan, du och jag, är mer. Om vi inte tror det så begränsar vi oss till det som barn upp till 4-5 års ålder gör när de ska rita en människa. Det blir ett huvud med två ben, en huvudfoting. Allt det som finns mellan huvud och ben av hjärta och emotioner saknas.
I samtalet och debatten i det offentliga rummet hörs ibland många tvärsäkra röster. Jag vill avsluta med en dikt. Glöm inte vad poeten Lars Björklund säger i dikten Sanningen:

”Sanningen
är det enda
som kan befria oss

Ändå
är den
som säger sig äga
sanningen
farligast av alla”

2016-02-08

En grund att högt värdera

Även inom staten diskuteras värdegrundsfrågor. Det finns till och med en särskild värdegrundsdelegation under regeringen. På SST:s kansli diskuterar vi rätt ofta, både direkt och indirekt, värdegrundsfrågor utifrån bland annat vilket förhållningssätt vi som myndighet ska ha i förhållande till trossamfunden och alla enskilda personer som kontaktar oss.

Vid varje skrivbord på vårt kansli finns ett utdrag ur Regeringsformen, vår grundlag, 1 kapitlet 2:a paragrafen. Den börjar: ”Den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.”
Vidare står det i denna paragraf att det allmänna ska verka för att demokratins idéer blir vägledande, att alla människor ska kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället och för att barns rätt tas till vara. Det allmänna ska också motverka diskriminering. Samiska folkets och etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjlighet att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv ska främjas.
Både tillsammans och var för sig på kansliet har vi stor nytta av att använda detta utdrag som vägledning, tankeställare och spegel. Vi är inte enbart enskilda tjänstemän. Vi är inte enbart en myndighet. Vi är en del av det offentliga.
När jag lyssnar på den allmänna debatten och den politiska diskussionen kring till exempel flyktingsituationen, EU-migranters situation eller om enskilda bör ge gåvor till tiggare, alltså visa godhet, skulle jag vilja hitta pausknappen och läsa upp regeringsformens 1 kapitel 2:a paragraf och med all min rösts kraft stryka under orden: ”den enskilda människans frihet och värdighet”. Sedan skulle jag trycka på play och hoppas att sambandet mellan värde, värdering och värdighet skulle vara återupprättat.