Varmt flyktingmottagande av Pingstkyrkan i Linköping

Tack vare församlingens medlemmar har de fått ett varmt mottagande och kan nu börja arbetet med att etablera sig i Sverige. Relationen till vänförsamlingen i Charkiv började redan på 80-talet. När muren föll, Sovjetunionen splittrades och religionsutövning blev tillåten kunde Pingstförsamlingarna flytta upp ovan jord och även börja etablera internationella kontakter.

–Vi fick kontakt med Pingstförsamlingen i Charkiv och under 90-talet intensifierades kontakten, det gjordes bland annat en körresa från Linköping till Charkiv. Relationen utvecklades till vänskap allteftersom åren gick. När kriget var ett faktum i slutet av februari så blev vi bestörta och undrade hur vi skulle kunna stötta våra vänner, säger Marcus Sönnerbrandt, Pastor och föreståndare i Linköpings församling.

De första veckorna hade de intensiv kontakt med varandra och församlingen i Charkiv gjorde många insatser för att stötta civilbefolkningen på plats, bland annat genom att dela ut mat och andra förnödenheter.

– När det blev alltmer riskabelt att stanna i Charkiv kom en dag frågan från några av våra vänner inom församlingen i Charkiv. ”Kan ni hjälpa oss”? Svaret var ett självklart ja, säger Marcus.

Drygt 20 personer lämnade Charkiv och tog sig först till Rumänien. Tio mil från den ukrainska gränsen bedriver Pingstkyrkan en verksamhet för socialt utsatta människor dit de kunde ta sin första tillflykt.

– Vi ordnade en buss och fyllde den med förnödenheter som vi passade på att skänka till verksamheten i Rumänien, sedan fick 27 ukrainare åka med bussen tillbaka till Linköping. Det blev känslosamt och påtagligt, vad kriget gör mot människor. Några av dem som nu kom som flyktingar, hade vi träffat senast 2018 när de besökte oss, då välklädda och med ordentliga resväskor. Nu återvände de som flyktingar med smutsiga kläder och de få tillhörigheter de kunnat ta med sig förvarade de i trasiga plastpåsar, säger Marcus.

23 personer av de ukrainare som kom till Linköping har valt att stanna och de bor nu på församlingens retreatgård Bjärka Säby.

–Responsen från församlingens medlemmar har varit enorm och mycket rörande. De är just nu helt beroende av oss. När de kommit lite mer i ordning är tanken att vi ska hjälpa dem till ett mer långsiktigt boende och egen försörjning. Men nu hjälper vi dem med mat, andra förnödenheter, stöttar med traumabehandling och ser till så att barn och ungdomar får sysselsättning. Våra ukrainska vänner har också redan kommit i gång med att lära sig svenska via volontärer och nu också en folkhögskolekurs, säger Marcus.

–Det är fint att se hur barn och ungdomar från vår församling tagit sig an ukrainarna i våra barn och ungdomsverksamheter. De leker med varandra och kommunicerar via språkappar och kroppsspråk. Samtliga ukrainare deltar också vid våra gudstjänster som numera tolkas till ukrainska avslutar Marcus.