Publicerad: 2020-03-25

Vänligen verifiera att du inte är en robot

Ständigt beredda på de svåra samtalen

Att den andliga vården är en resurs i vardagsarbetet är väl känt. Men även i kris- och katastrofer behövs deras stöd.

Den 2 april 2017 på morgonen fick Håkan Stiberg, sjukhuspräst i Östersund, ett telefonsamtal från sin kollega pastor Anders Silfverdal. Anders berättade att en buss med skolungdomar på väg till ett skidläger hade kört av vägen söder om Sveg. Många var allvarligt skadade och flera ungdomar troligen döda.

– De avlidna hade förts till Sveg och de skadade fick fara till Östersund. Somliga av dem var
svårt skadade, säger Håkan. De vårdades på intensiven här.

Viktigt att bara finnas på plats

Håkans uppgift blev nu att vara till hands för de skadade ungdomar som kunde och ville prata
och att förbereda sig själv och ungdomarna inför föräldrarnas ankomst. En hel vårdavdelning
öppnades för de ungdomar som hade lättare skador.

– Det viktigaste var nog att bara finnas där, en vuxen på plats, säger han. Ungdomarna var från Marks kommun några mil utanför Göteborg och föräldrar anlände efterhand med olika färdmedel. Nu var krisledningsgruppen igång och flera i gruppen tog emot föräldrar och lotsade dem in till rätt del av sjukhuset.

Framåt kvällen blev Håkan avlöst av en kollega och under kvällen och natten fanns han i beredskap, med sjukhuspastorn som back-up, om någon av de svårast skadade skulle avlida.

Hur förbereder man sig för en händelse som bussolyckan 2017? I Östersund leds krisledningsgruppen av en sjukhusanställd psykoterapeut och socionom. I gruppen, som totalt består av 8-9 personer, finns förutom Sjukhuskyrkan bland andra också vuxenpsykiatrin och barn- och ungdomspsykiatrin representerade.

– Vi möts återkommande, för övningar och för att prata ihop oss, berättar Håkan. Och efter någon speciell händelse utvärderar vi alltid hur det gått och hur organisationen fungerat.

Naturlig roll i krissituationer

Att Sjukhuskyrkans personal kontinuerligt finns på sjukhuset är naturligtvis en fördel. Personalen är alltid på plats, de kallas inte in bara vid speciellt stora händelser, vilket gör att de har en naturlig och självklar roll också i kris- och katastrofsituationer.

Till krisledningsgruppens uppgifter hör också att utbilda stödpersoner som ska kunna sitta i en informationscentral. Vid större olyckor eller katastrofer uppstår alltid ett stort informationsbehov och då behövs personer som kan svara på frågor i telefon.

Från Försvaret till Sjukhuskyrkan

Vid Umeå universitetssjukhus finns en psykosocial krisledningsgrupp (PKL) av samma slag som den i Östersund. I Umeå-gruppen företräds Sjukhuskyrkan av diakonen Patrik Hedman. Patrik har arbetat i Sjukhuskyrkan omkring 20 år och är också en av dem som funnits med i PKL längst tid. Tidigare arbetade han i Försvarsmakten och hans yrkesbakgrund är socionom. Efter en trafikolycka för många år sedan låg han på sjukhus och upplevde då att Sjukhuskyrkans arbete betydde mycket. Så dit ville han, så snart hans diakonutbildning var klar. Under kvällar och helger har inga av universitetssjukhusets kuratorer beredskap.

 

Patrik Hedman är sjukhusdiakon vid Norrlands universitetsjukhus i Umeå

– Nej, det finns inte så mycket psykosocialt då, säger Patrik. Om det behövs så ringer man Sjukhuskyrkan.

Statistiken visar att Sjukhuskyrkan fick 150 sådana påringningar under 2019. De kan handla till
exempel om krisdop ifall ett barn är svårt sjukt eller om visning av någon avliden patient.

Mångreligiösa resurser

I det ekumeniska arbetslaget i Umeå ingår förutom Svenska kyrkans personal en frikyrklig sjukhuspastor. En muslimsk koordinator finns i Umeå och en buddhistisk motsvarighet att kontakta i Stockholm. Katolsk och ortodox präst finns att kontakta vid behov.

Sommaren 2019, den 14 juli, sattes krisledningsorganisationen i Umeå senast på allvarligt
prov. Ett flygplan med en grupp fallskärmshoppare ombord kraschade på en ö i Umeälven. Patrik var den förste i PKL som fick larmet och kom att ingå i den lokala krisledningen. Ganska snart kom beskedet att samtliga nio ombord hade omkommit och därför inte skulle föras till sjukhuset, utan direkt till bårhuset.

– Vi fick inrikta oss på att ta hand om anhöriga, säger Patrik. Kommunens POSOM-grupp var svåra att nå, larmkedjorna fungerade inte, men kyrkans stödgrupp gick snabbare att få tag i. Flygplatsen öppnade snabbt ett rum för de omkomnas familjer och Ålidhemskyrkan öppnades
för fallskärmshopparnas kompisar och för vittnen till olyckan. På båda dessa platser fanns sedan
krisstödjare från PKL, kyrkans stödgrupp och POSOM-gruppen.

Från både Umeå och Östersund hörs liknande tongångar. Den vardagliga kontakten och samverkan, att Sjukhuskyrkan alltid är på plats och det förtroende som detta bygger i den kontinuerliga verksamheten, är det som gör att det också är självklart att man finns med som en viktig aktör när kriser och katastrofer inträffar.

Text: Peter Karlsson.
Texten är publicerad i Religioner i rörelse 2020
(myndighetens årsbok) som du kan läs mer om här.

Nyfiken på att läsa mer om frågorna?

Läs mer om myndighetens arbete rörande andlig vård inom sjukvården

Läs mer om myndighetens arbete rörande krisberedskap