Handläggare för kontakt med ortodoxa och muslimska samfund: presentation.
Tjänsten som handläggare för kontakt med ortodoxa och muslimska samfund är ett jobb som aldrig funnits förut inom svensk statsbyråkrati. Vilken utmaning att få fylla denna kostym!

   Å ena sidan stora friheter. Hur vill jag själv forma den här tjänsten i dialog med SST-kansliet och trossamfunden?
   Å andra sidan stora förpliktelser. Stora förpliktelser gentemot grupper i samhället som har en tung börda på sina axlar. Som med små medel bygger gemenskap i utanförskapet. Som besöker de sårade och sjuka. Som räcker en hand åt de utstötta.
  
Stora friheter och stora förpliktelser. Det kommer att krävas inre styrka, mod, integritet och idogt arbete för att ge rättvisa åt den här tjänsten. Jag är tacksam och glad att SST gett mig förtroendet.
 
  Mitt namn är Max Stockman, jag är trettioett år gammal och är född och uppvuxen i Stockholm. Jag bor fortfarande här med min familj. Tidigt i livet utvecklade jag ett stort intresse för religion och de frågor som religionen diskuterar: vilka är vi människor? Vad är vår plats i världen? Varför är vi här? Detta ledde till engagemang i Svenska kyrkans ungdomsgrupper, volontärarbete i Thailand och Bosnien och senare studier i religionshistoria vid universitetet. Vid sidan om religionen har jag också ett stort intresse för politik och särskilt internationella frågor, kulturmöten och mänskliga rättigheter.
  
Innan jag kom till SST har jag arbetat som journalist. Framförallt inom Sveriges Radio, med samhälls-och kulturbevakning. Den mediala världen är hektisk men också fantastisk i den bemärkelsen att man får en ursäkt att vara nyfiken och frågvis dagarna i ända. Jag har i min journalistiska gärning gjort alltifrån djuplodande intervjuer med singalesiska munkar om buddhistiska helvetesföreställningar till reportage om husvagnskulturen i Norrtälje — och rapporterat direkt ifrån en ockuperad ambassad. Den journalistiska frågvisheten och nyfikenheten tar jag med mig till SST.
   De senaste åren har jag tagit två kandidatexamina vid Stockholms universitet. Det började med religionshistoria och därefter arabiska samt Mellanöstern- och Nordafrikakunskap. Inom ramen för denna utbildning har jag gått i närkamp med de abrahamitiska religionernas urkunder och teologi, deras historiska utveckling och aktuella situation.
  
Inom ramen för mina universitetsstudier fick jag också tillfälle för några år sedan att studera arabiska ett antal månader vid universitet i Damaskus, Syrien. Här fick jag att själv uppleva ett samhälle där både islam och kristendomen har djupa rötter. Och spelar stor roll. Det var också ett land som fick mig att positivt fundera kring frågor om möjligheterna till samexistens mellan olika religiösa grupper.
  
En av de slutsatser jag dragit efter att både läst, diskuterat och upplevt olika religioner -— hemma och utomlands — är att det idag finns en tendens i Sverige att missförstå vad religion är. Att nedvärdera den viktiga roll tron spelar i många människors liv. I de flesta fall leder denna tendens till ett allmänt ointresse för religion. I de värsta fall till rädsla inför bekännande människor. Här har vi inom SST-samarbetet ett viktigt uppdrag att berätta och förklara för resten av majoritetssamhället hur och på vilket sätt trossamfunden är relevanta i 2000-talets Sverige.

(Handläggartjänsten för kontakt med muslimska och ortodoxa trossamfund tillsattes 1 mars 2012)