Skriften ger en sammanfattning av fem års arbete med arbete med trossamfundens roll i samhällets krisberedskap. En rubrik är; från kyrklig beredskap till trossamfundens beredskap. Svenska kyrkan har en given roll, men det behövs en reflektion över hur de övriga samfundens resurser och erfarenheter tas till vara i lokal krisberedskap.

Hur ska kommunerna förhålla sig till att "Det är inte bara svenska kyrkan längre". I en del stadsdelar är Svenska kyrkan inte längre någon majoritetskyrka. Ska kommunen ha en kontakt in mot det mångkulturella och religiösa Sverige behöver man ha kontaktytor som är bredare än Svenska kyrkan. Samtidigt är personella resurserna hos de andra samfunden mycket bristfälliga, så det krävs ett nytänkande hos kommuner landsting och länsstyrelser för att fullgöra sin uppgift att ta ett ansvar för kartläggning i lokalsamhället kring viktiga samarbetsparter i kris.

Det går att beställa informationsmaterialet på SST:s kansli gratis.

Inriktningen har varit att hitta lokala arbetsmodeller som kan ge inspiration till andra delar i Sverige.

• Ekumeniska råd kan vara en väg. Framför allt så utgör dess ordförande en personkontakt som har legitimitet mot åtminstone några av de lokala församlingarna. Men muslimer, judar och buddister blir inte representerade på detta vis.
• Religionsdialoggrupper. I många städer finns dialoggrupper med social inriktning. Dessa grupper kan få en roll i krisberedskapen. Fördelen är att deltagarna lär känna varandra och ofta lite mer personligt än i traditionell sammanträdesmiljö.
• Svenska kyrkan samordnar. Ofta har Svenska kyrkan en god kontakt ekumeniskt och även interreligiöst. Det är viktigt att kommunen tar ansvar för helheten, men den kan fråga  Svenska kyrkan om hjälp.

I rapporten för också resonemang om religionens roll som sammanhållande band i kris. Samt att de olika samfunden kan vara en kontaktväg in till lokala samhällen där tragiska händelser skett. "Spräng inte Sverige. Håll samman" var en paroll i samband med Självmordbomben i Stockholm i december 2010.

Ofta finns tendenser till stor misstro mot myndigheternas insatser. Ibland kan samfunden vara med och ge en saklig bild av vad som skett och stoppa ryktesspridning. Men samfunden kan också få en roll att kanalisera kritik mot missförhållanden och brister i myndighetsutövning.

Läs mer om allt detta i rapporten Pdf, 151 kB..  

                                                                            Gunnar Sandberg