Åke Göransson var chef för Myndigheten för stöd till trossamfund från 2010 och framåt. I december 2019 avled Åke hastigt i samband med en resa till Rumänien. Här ger några av de som kände honom – anställda på myndigheten, trossamfundsrepresentanter,
och andra kontakter – sina minnen om Åke som vän och medarbetare.

Åke var mycket omtänksam och uppmärksam på oss som personal. Hade vi nämnt något ur det privata, kanske en resa vi skulle göra, kom han ofta efteråt och frågade hur det hade varit, säger Inger Carnbo som är assistent på myndigheten. Åsa E Hole, vikarierande myndighetschef, är inne på samma spår och menar att Åke hade en 100-procentig känsla för hur han skulle behandla sin personal.

– Han gjorde helt klart för alla att ingen har rätt att se ner på någon eller anse sig vara mera värd i Guds ögon.

Sven-Eric Andersson, tidigare handläggare på myndigheten, minns också Åke Göransson som en mycketbra chef.

– Han hade en förmåga att ta tillvara oss medarbetare, våra färdigheter och förmågor.

Åkes sätt att leda SST och att lösa utmaningar myndigheten ställdes inför ser Max Stockman, handläggare för religiösa minoriteter, som ett uttryck för hans starka
intresse för etik och moral.

– Jag tror att fler ledare – inte minst i offentlig sektor – skulle kunna bli bättre på att väga in den etiska dimensionen i sina beslut och sitt ledarskap och inte bara tänka i juridiska, politiska och PR–mässiga termer.

Åkes klarsynthet och framförhållning prisas av Ingmarie Kaan, handläggare på SST.

– Han hade förmågan att se vad som kunde bli problem innan det blev det och fick de inblandade att tro att de själva kommit på lösningen, säger hon.

Också på andra än personalen har Åke Göransson gjort djupa intryck. Thomas Bab var under många år Judiska centralrådets representant i SST-sammanhang och kommer ihåg Åke som ”en vän som förstod trossamfundens glädjeämnen och bekymmer och
som hade öga och öra för alla”. Hüseyin Ayata, som under en lång följd av år representerat Islamiska kulturcenterunionen i Sverige i SST, framhåller Åkes rakhet, tydlighet och uppriktighet som viktiga egenskaper i samarbetet med trossamfunden.

– Jag blev också alltid imponerad av hur påläst och förberedd han var, hans breda, djupa och gedigna kunnande, säger han. Han bemästrade ordet och språket och
hans förmåga att uttrycka sig var utsökt. Det var alltid en fröjd och ett rent nöje att läsa hans artiklar och texter.

Människorättsjuristen Hanna Gerdes har i flera år varit engagerad som processledare för SST:s demokratifördjupande projekt. Hon talar om ”ett passionerat engagemang
för allas lika rättigheter.”

– Åke insåg att om religionsfriheten ska kunna värnas i Sverige så är det viktigt att främja samtal över religionsgränser, att värna jämställdheten inom samfunden
och att sätta fokus på demokrati, säger hon.

Generositet och vilja till samverkan kännetecknade Åke, menar Karin Wiborn, generalsekreterare för Sveriges kristna råd.

– Han hade ett stort nätverk att nyttja, aldrig utnyttja, säger hon. ”Hur hittar vi det bästa för de många och hur kan olika grupper i samhället stärka varandra?” var frågeställningar som var centrala för Åkes sätt att arbeta.

Åke göransson föddes i ett lantbrukarhem i Torsång i Dalarna 1958 och flyttade därefter till Uppsala för att studera teologi. En vän till Åke sedan tidigt 1980-tal är Sven-Bernhard Fast som är biskop emeritus i Visby stift, tidigare också generalsekreterare i Sveriges kristna råd. Ett inte så vardagligt
ord kommer för honom när han tänker på Åke.

– Vänfasthet. Det gällde i hög grad Åke – han var vänfast. Vi lärde känna varandra redan då han var student i Uppsala och jag studentpräst. Redan då präglades Åke av stor kompetens och saklighet, förenad med en lite torr men varm humor. Det var ofta lite av en fest att samtala med honom om viktiga frågor, säger Sven-Bernhard Fast.

En händelse, under den tid då de satt i SKR:s styrelse som representanter för varsin kyrka, har etsat sig fast i Sven-Bernhards minne. Att bestämma tid för kommande möten blev sammanträdets mest tidsödande punkt, framför allt eftersom Svenska kyrkans ärkebiskop KG Hammar och katolska stiftets hjälpbiskop William Kenney hade så fulltecknade kalendrar. Åkes spontana kommentar blev:

– Svårigheten att fastställa dagen för Kristi återkomst får en särskild belysning med tanke på våra biskopars almanackor.

Under studietiden i Uppsala konverterade Åke till katolicismen och kom senare att arbeta många år inom katolska kyrkan för den dåvarande biskopen Hubertus. Åke var också ansvarig för att organisera arbetet med Påvens besök i Sverige 1989. Fredrik Emanuelson minns en talande episod ur hans och Åkes gemensamma arbete för Stockholms katolska stift. Som nytillträdd ekumenikansvarig i stiftet ville Fredrik ha Åke tillbaka i stiftets tjänst.

– Under loppet av ett par timmar, gjorde vi klart den skiss över stiftets ekumeniska engagemang som fortfarande är modellen säger Fredrik.

Åke var också inblandad i frågor som rör religionsfrihet och inte minst i det arbete som pågick under 1990–talet rörande frågor om statens förhållande till kyrkan. Vid sidan om detta var Åke också inblandad i frågor som rörde folkbildningen, bland annat i Sensus studieförbund och Rörelsefolkhögskolornas intresseorganisation.
Erika Willander är forskare vid Uppsala universitet och har arbetat för SST under åren 2018– 2019. Hon märkte tydligt av Åkes stora erfarenhet och kunskaper om samfunds-Sverige:

– I hans yrkesutövning blev Åkes stora kunskaper om religion i Sverige, såväl som det svenska statssystemet tydliga. Det tycktes också som om han kunde samtala med alla på ett sätt som ingöt ömsesidig respekt, säger hon.

Åkes begåvning för att lösa problem imponerade också på Tanja Viklund, handläggare för krisberedskapsfrågor.

– Jag var med vid flera tillfällen när Åke ledde svåra samtal, möten och diskussioner framåt. Han hade en tydlig diplomatisk ådra och visade på både klokskap och pondus när det behövdes.

Att Åke Göransson också uppskattade livets goda kan många vittna om. Fredrik Emanuelson är präst och har arbetat många år inom katolska kyrkan, han beskriver hur Åke och han avnjöt en försenad ”Åkes 60-årslunch” i ett varmt och soligt Rom sommaren 2018. Den pågick – på tre olika etablissemang – under en hel dag, från klockan 11 på förmiddagen till 22 på kvällen. Det var en lunch som var som den ska vara tyckte Åke.

Text: Peter Karlsson

Läs också minnesord om Åke Göransson skrivet av Olle Alkholm, Samuel Borg, Charlotte Byström och Mustafa Setkic. Tidigare och nuvarande ordförande i Myndigheten för stöd till trossamfund.